Steg 27 - Matlåda

Matlådan förknippas mest med en plastburk, som efter en sväng i micron ska förtäras som det viktigaste målet på dagen. Inte ovanlig är synen av en glasslåda som efter sin tur i micron blir lite deformerad av värmen. 

Men det kan väl inte vara så farligt? Om detta tvistar de lärde, men en låda som är konstruerad för ett livsmedel som ska hålla -18 graders kyla är inte garanterat säker i microns värme. 

Ja, naturligtvis använder de flesta plastlådor som ska tåla micro och ytterligare en del lägger maten på tallrik innan den värms. Att jag inte är förtjust i microns vara kanske framgår, men det är just plastlådorna jag vill åt. 

De är förvisso ganska käcka, men vem vet hur plast beter sig egentligen? I det långa loppet, tillsammans med all annan plast vi dagligen använder? 

Jag kör det säkra före det osäkra och använder matlådor av rostfri metall. De kostar visserligen en halv förmögenhet i inköp, men de håller i en evighet och jag slipper äta plast. Det finns även matlådor i tjockt glas för den som vill micra, vilket känns trevligare, men locket är fortfarande av plast. 

Steg 26 - Säng

Vi spenderat en tredjedel av vårt liv i sängen. Ska vi då sova på plast? I värsta fall sover vi under plast också, om man har ett syntettäcke. Om madrassen är av skumgummi och madrasskyddet är av polyester. Vad finns det för alternativ? Vi har äntligen bytt ut vår bäddmadrass, förvisso av latex som är naturgummi, men överdraget var polyester, mot underbara boveteskalsmadrasser med bomullsöverdrag. De är lite hårdare men ack så skön mot ond rygg. Och bara vetskapen om att jag vet vad jag sover på. Dessutom cirkulerar luft genom skalen så sambon slipper vakna i en blöt pöl av svett. 

I skrivande stund har vi fortfarande vårt billiga polyestermadraskydd från ikea, detta kommer bytas ut mot ett i ull med bomullsöverdrag inom en snar framtid. 

Duntäcke och dunkudde har jag haft nästan hela mitt liv då jag inte gillar känslan av syntet. 

Steg 25 - Potatis

Denna gula knöl som sägs vara basen i den traditionella svenska kosten. Och ja, jag är svag för potatis; potatisgratäng, potatissoppa, stekt potatis, chips, för att inte tala om den gudomliga färskpotatisen. Med dill och mycket smör. Giftighetslarm har jag liksom bara lyssnat på med ett halvt öra. 

Men nu. När nu tillsatserna, plasterna och kemikalierna åkt ut är det dags för de olistade, osynliga gifterna. Potatis som också ligger i topp på giftighetslistan, blir portad hos oss till förmån för den dubbelt så dyra ekopotatisen. Ska motvilligt erkänna att jag glatt åt oekologisk färskpotatis när det bjöds bara för att det är så gott. Men när jag handlar blir det alltid eko. När det gäller potatis i alla fall. 

Steg 24 - Äpplen

Likt styvmoderns vackra, men förgiftade äpplen ligger de där, de besprutade, billiga äpplena. Och så många sorter det finns. Är det månne därför det tog mig så lång tid att börja köpa ekologiska? Det hela började nog i vintras när jag köpte frukt och grönt från Årstiderna. Åh så gott de smakade, de ekologiska äpplena, både för mun och sinne. Sen gick det liksom inte att sluta köpa ekologiskt, även efter jag slutade med Årstidernas lådor. 

Steg 23 - Apelsiner

Startskottet för apelsinerna blev faktiskt när jag surfade runt efter ekomat som levereras till dörren. Årstiderna.se hade "pressa själv" låda med apelsiner, grapefrukt och citroner. Eko så klart. I och med att det var pressfrukt så var priset hälften av deras vanliga apelsiner. Tyvärr slutade de med lådorna efter ett tag. Köpte faktiskt inte så mycket apelsiner efter det, men nu finns det faktiskt både på Ica och Lidl. Hurra!

Steg 22 - Vattenflaska

Det var faktiskt över fem år sedan jag köpte min första klean kanteen. Allså en rostfri vattenflaska. Miljötänket hade börjat komma, och bara själva grejen att köpa en som man kunde diska. PET-flaskor blev ju äckliga tillslut. Det hade nog inte gått upp för mig då just hur äckliga de faktiskt är. Plast som läcker ut och dessutom det faktum att de är till för engångsbruk. När jag tänker efter så smakade vattnet faktiskt inget vidare i en plastflaska heller. Nu har hela familjen rostfria drickaflaskor!

Steg 21 - Bananer

Jag kommer ihåg när jag på allvar hörde talas om krav-bananer. Min mamma hade förvisso köpt sådana en längre tid och dottern kallade dem för KRAM-bananer. 

I alla fall så var det när personalen jag jobbade med fick se Al Gores film på en studiedag. Min reaktion, som tjugoåring, var att jag måste väl själv få bestämma vilka bananer jag skulle köpa. Jag har inte RÅD. Mycket har ändrats sedan dess, inte minst min inställning. Jag prioriterar.  Och gift är ingen prio för mig. 

Vi äter i stort sett tillsatsfritt sedan sju år tillbaka, men ekologiskt/krav har jag liksom blundat för...

Tills nu. Inte för att vi har det bättre ekonomiskt, men prioriteringarna är bättre. Så krambananer är första steget på en lååång resa. 

Före:

Efter: