I alla fall så var det när personalen jag jobbade med fick se Al Gores film på en studiedag. Min reaktion, som tjugoåring, var att jag måste väl själv få bestämma vilka bananer jag skulle köpa. Jag har inte RÅD. Mycket har ändrats sedan dess, inte minst min inställning. Jag prioriterar. Och gift är ingen prio för mig.
Vi äter i stort sett tillsatsfritt sedan sju år tillbaka, men ekologiskt/krav har jag liksom blundat för...
Tills nu. Inte för att vi har det bättre ekonomiskt, men prioriteringarna är bättre. Så krambananer är första steget på en lååång resa.
Före:
Efter:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar